Tre små apor sitter uppe bland träden i djungeln tillsammans med en vuxen apa. Nu skall de snart vara ensamma en stund. De får inte gå ner till mangoträdet! Det finns tigrar där. Knappt har den vuxne gett sig iväg förrän aporna börjar fantisera om smaskiga mangofrukter. Kanske, kanske, kan de bara titta på mangon. Det kan inte vara farligt. De klättrar ner samtidigt som de ser sig omkring. Inga tigrar här, inga tigrar där. Däremot ser de en mango som de kanske kan nå. Bara en, det kan väl inte vara farligt… Så inleder Chris Haughton sin nya bilderbok, som med glimten i ögat berättar om hur det kan vara att tänja på gränserna. Miljön skildras i olika röda toner och framstår som ganska stram i förhållande till aporna som har mjukare former där de hänger och dinglar i träden. Svarta kroppar med blå öron, fötter och händer ger en skarp kontrast mot bakgrunden. Apornas ansikten är markerade med stora pupiller och päronformade näsor i limegrönt. Ögonen speglar hur de spanar åt alla håll innan de tar sig ner i trädet. Rörelserna ger känslan av rörlig bild – animation. Det svänger verkligen om aporna. Så bryts färgen upp. Det röda är borta och bakgrunden vit när de tre aporna tätt intill varandra närmar sig marken och spanar: ”Några tigrar här? Nej! Några tigrar där? Nej! Inga tigrar någonstans! Ingen fara.” ”Kanske… ” ett stort äventyr utspelar sig på liten yta där lockelserna är många. Haughton beskriver sig själv som en designer som skriver. Han skapar bilderna först och därefter texten. Han arbetar med collageteknik där han lägger sina utklippta figurer mot bakgrunden och får då möjlighet att flytta runt dem för att pröva hur bilden slutligen skall se ut. Materialet fotograferas för att därefter scannas. Vill du veta mer om Chris Haughton? På www.chrishaughton.com/3430808-about finns en fin film som visar hur han arbetar. Boken är utgiven på Lilla Piratförlaget.
Christina Wedenmark