Jag vill berätta lite om mitt arbete som bilderboksskapare. Mer specifikt om mitt arbete just nu. Jag har länge haft en idé kring att göra en gråtbok för små barn. För gråten är ju en viktig del i våra liv, särskilt när man är liten. Det finns så mycket att gråta över, eller hur? Skratt och glädje är enkelt och härligt. Men gråten kan också vara skön och behövlig. I flera år har jag nosat på idéen, men inte kommit till skott. Har varit ganska upptagen med andra böcker, men så blev det liksom en lucka och jag började titta mer noggrant hur en gråtbok skulle kunna gestalta sig. Jag tycker alltid det är svårt att skriva. Jag brukar önska att jag slapp. Önska att det skulle räcka med bara bilder. Det finns en genre som kallas Silent books. Men det är säkert ännu svårare att inte kunna ta ett endaste litet ord till hjälp i berättandet. Kanske att mitt skapande befinner sig mitt emellan orden och bilden. Fast då med betoning på bilden. Ett bildberättande där orden fungerar som ackompanjemang. Gråtbokens huvudperson blev en liten gris. Det kan ofta vara enklare att använda förmänskligade djur. En gråtande gris kändes rätt. Jag tyckte jag fick till en liten berättelse med hjärta, hög igenkänning och en nypa varm humor. Skissade upp bokens alla uppslag ihop med text och skickade till förlag. Det låter kanske enkelt men det är det inte (för mig). Förlaget tyckte ganska bra om det jag skickat, men inte tillräckligt bra. Det saknades b.la. en knorr (smiley). Den där knorren på slutet är viktig i en småbarnbok. Det skall sitta som en smäck. Med det beskedet från förlaget så lade jag idén åt sidan och tänkte nog ge upp på den. Men några månader senare, så plockade jag fram den igen. Jag vet inte riktigt hur, men jag hittade en ny väg in i berättelsen. Den lilla grisens drama blev starkare och mer tydligt. Kanske också med nya aspekter på varför grisen är lite särskilt ömtålig och ledsen. Och knorren satt fint! Grisen heter kanske Gusten, kanske Grynet, eller kanske bara Lilla Grisen. Hen gråter när pappa lämnar hen på dagis. Gråter när kompisen Ulla paxar finaste hatten ur utklädningslådan. Gråter när man måste äta upp maten. Och när pappa hämtar på dagis alldeles för tidigt. Ja boken blev antagen och kommer att släppas nästa vår (2022).
/ Sara Gimbergsson
