I Lilla Piratförlagets serie ”Böcker om böcker”, som inleddes med ”Berätta med bilder” av Olof Landström, kommer nu ”Samtal med Kitty Crowther”.
Kitty Crowther föddes i Belgien 1970 med en svensk mamma och en engelsk pappa. 2010 tilldelades hon ALMA-priset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne).
I ett samtal med Veronique Antoine-Andersen berättar Kitty Crowther om sina inspirationskällor, sitt förhållningssätt till omvärlden, tankar kring färg och form och vilka personer som varit viktiga för hennes utveckling.
Crowther föddes med en hörselnedsättning som bidrog till att hennes seende kompletterade det hon inte hörde. Hon blev bra på att registrera sin omgivning och på att bevara synintryck. Hon fick stora hörapparater och tandställning. Hon vet hur det är att vara ensam. Utan hörselskadan kanske hon hade ägnat sig åt annat än att teckna. Hon är mycket intresserad av biologi och universum vilket också kan märkas i hennes måleri. Hon beskriver känslan av att förlora sig bort när hon målar fåglar eller blommor.
Den nära kontakten med den engelska barnbokstraditionen och pappans inflytande har gjort att hon är öppen för intryck ifrån andra varelser som befolkar världen.
Hon beskriver att hennes berättelser eller figurer kommer till henne och är med och styr över hur berättelsen utvecklas. Hon arbetar inte digitalt utan betonar vikten av känslan som förmedlas direkt genom henne när hon tecknar med färgpennor, akvarell eller tusch.
Crowther har skrivit om ämnen som en del vuxna tycker att det är svårt att tala med barn om. Döden är ett sådant exempel. På frågan om hur hon ser på det svarar hon: ” Det är exakt så jag ser på barnboken, som en uppmaning att se annorlunda på svåra saker vi stöter på i livet såsom sjukdom, våld och mentalsjukdom, genom att bemöta det på ett ömt och kärleksfullt sätt. Jag motsätter mig all pedagogisk strävan att framföra ett visst budskap”.
I ett samtal med Erik Titusson beskrivs tillkomsten av ”Sagor om natten”, boken som kom till henne i en dröm. Hon berättar om tankarna kring boken, varför hon valt att handtexta, varför natten inte finns med i skildringen, trots att titeln anspelar på just natten.
Det är mycket som göms mellan raderna, mellan bilderna och som är upp till varje läsare att själv släppa loss sin fantasi och var medskapande
En inblick i ett bilderboksskapande, en möjlighet att lära känna Kitty Crowther lite mer. Boken är dessutom fylld med Crowthers spännande bilder. Vilken läsning, man vill att den skall fortsätta och fortsätta!
Christina Wedenmark
