I ”Den blå kulan” ger sig Nalin och Johan i väg på ett svindlande äventyr. De sitter i en liten båt på väg ut i rymden, bort från tryggheten och det välbekanta för att se vad som finns därute. På väg mot månen passerar de ”galaxer av kristaller, gnistrande stjärnskräp och brinnande kometer…. meteorregn och soltornados”. Mattias Käcks poetiska text laddar upp för Joanna Hellgrens hisnande vackra bilder där akvarellen fläckvis ger intryck av att ha frusit och bildat iskristaller. Under resans gång upplever barnen hur liten (och sårbar) jorden är när de ser den på långt avstånd. Oändligheten, universums skönhet och djup är lockande men skapar också hemlängtan hos Johan som saknar sin familj och tryggheten i det lilla.
